Ingenting går opp mot gamla Skåne?
I helgen tog jag mig 25 mil söderut till mina kära föräldrars hemstad, metropolen Landskrona. Lyckas alltid, av någon mycket konstig anledningen få en otrolig tristess när jag är där. Det är som att att stadens lilla population & omänskligt korta öppettider tar död på min energi och livskraft som ett ruskigt aggressivt virus.
Slusats: göteborgstjej in i själen
Min otroligt begåvade, tekniskt geniala mamma försökte sig dessutom på att föreviga de
"uunderbaora rrrapsfilten, skånes stolthet". Genom bilrutan! Hmf
Ebbchen
Ebbchen
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Eva! Eva! Eva!
Postat av: Bobegogmomohohamommomedod
Darrar alltid till lite grann när jag hör Landskrona... med tanke på Sverigedemokrater osv.
Trackback
