FORTSÄTT SJUNGA
(fem dagar kvar, någon annan som får panikångestattacker var tredje timma?)
När jag var mindre tyckte jag det var bättre att inte tänka alls än riskera att tänka hemska tankar, vilket nog har resulterat i min totala avsaknad av ord och ibland till och med finkänslighet i jobbiga situationer. Speciellt det förstnämnda. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga, hur jag ska bete mig, vad som är lämpligt. Det brukar oftast sluta med att jag trampar någon på tårna. Bokstavligt och bildligt.
Men jag trodde aldrig jag skulle få den tafatta klappen på axeln, jag trodde aldrig jag skulle behöva möta alla välmenande puppyeyes som får det att sticka till i hjärtat, jag trodde aldrig jag skulle behöva lyssna på de orden, jag trodde aldrig jag skulle få höra folk säga "jag beklagar er förlust". Till oss.
Det är och kommer fan alltid vara overkligt.
/L
tafatta klappen på axeln = jag
<3
<3
Tusen tack för att ni besökte oss idag. Det betyder mycket för oss. Tack för att ni hade armbanden på er. Jag såg det men glömde att kommentera det i det fina intensiva, svåra, roliga och annorlunda samtal vi hade.
Hoppas att ni tar tillvara på er höst på bästa sätt och önskar att vi ses igen. Ni är välkomna !
Anders
vad fint skrivit Lovisa.
