la quartette

Sensommarmodet -01, vilken dröm, inte sant? Framförallt för de som fattade grejen -02. Fördömda kranskommunkids ledsagda av lindex veckobrev. Hur finner man lycka om inte på svanen, säg mig du med det triviala språket? En sidecut? Vafan, har det gått så långt? Vi är inne på tidigt 90. Jobbar oss sakta men fan så säkert mot dagen. Natten? Säg mig, är det vad som kommer efter att ljuset släcks? I en forcerad verklighet där originalitet normaliseras, vad finns då att blotta? Tina nämnde trance, kanske något man kan bli först med att återupptäcka för 34e gången. Eller varför inte leva kvar i någon gammal skönhets kamp om en tid som våran? Depression = medvetet hojt efter patetisk uppmärksamhet (saol). Visst är jag rätt när jag kritiserar livet vi gillar förresten? Hört att det ska vara vårens it-thing. Men vad vet jag, går ju på donner för fan. Eriksberg liksom. Andra änden på linje 16 har säkerligen redan återgått till hypen, kritik var något av en sen novembergrej. Länge leve den lycklige grisen.

usch vilken förjävlig måndag, jag har då aldrig varit med om något liknande. HERREGUD. grå, blåsig och hopplös. förövrigt lärde jag mig nyss att råttor bara svettas genom svansen. av house kan man lära sig mycket, inte bara viktiga läxor om livet och känslor och relationer. så kul!!!!1!!!!11!!!!!!!!!!!1

vårt senaste smeknamn. denna gång inte på random snubbe, utan på random lägenhet som inte är så random utan rena rama drömmen. vår dröm. madrid och frihet och fest och 85 kvadratmeter att fylla. naaaaaaaaaaajs. låt oss /e 

allt glider undan. veckorna helgerna nätterna morgonen. måndagsdepressionen är för den här veckan över. imorgon är det tisdagsdepp, onsdagsdepp, torsdag. kanske kommer räddningen fredag kväll, eller lördag. sen är det måndagsdepression, igen. det är ett oroväckande mönster. när kommer min belöning, min present, min överraskning. inte nästa måndag, eller tisdag, onsdag, tosdag. fredagskvällen glöms lika fort och lördag också. kanske borde man som vi sa förr i tiden, röra om i grytan lite, skapa lite kaos, lite spänning. bara för att få reda på att man lever, förlora igen och sedan är det naturligtvis måndag. men allt är bättre än ännu en måndag.

vardagen kom lika överraskande och plötsligt som när de tänder lysrören på dansgolvet. uppsluten i eufori, håkan och fylla tror man att dansen aldrig ska sluta, att det svettiga dansgolvet aldrig ska tömmas. men verkligheten lyckas alltid sätta ner foten på något vis, eurovoice ettrar i telefonen och man inser plötsligt att fötterna blöder. jag försöker beskriva min skolstart kära vänner. det är egentligen inte skolan i sig som plågar mig, arbeterna är hyfsat intressanta och lektionerna flummiga. det är snarare allt runt omkring. ansvar. rutin. familjeliv. omöjligt att fly. och mitt i en av panikattackerna får man det här smset: "tanken bara slog mig - 4 & 1/2 månad kvar till studenten. sen jobb = massa pengar = massa party (och sparande) och sen madrid! och snart är det vår, sen sommar. framtiden är najs så nu står vi ut den lilla panka skoltid vi har kvar tjejer." tack amanda. /ebba