strävan
Sensommarmodet -01, vilken dröm, inte sant? Framförallt för de som fattade grejen -02. Fördömda kranskommunkids ledsagda av lindex veckobrev. Hur finner man lycka om inte på svanen, säg mig du med det triviala språket? En sidecut? Vafan, har det gått så långt? Vi är inne på tidigt 90. Jobbar oss sakta men fan så säkert mot dagen. Natten? Säg mig, är det vad som kommer efter att ljuset släcks? I en forcerad verklighet där originalitet normaliseras, vad finns då att blotta? Tina nämnde trance, kanske något man kan bli först med att återupptäcka för 34e gången. Eller varför inte leva kvar i någon gammal skönhets kamp om en tid som våran? Depression = medvetet hojt efter patetisk uppmärksamhet (saol). Visst är jag rätt när jag kritiserar livet vi gillar förresten? Hört att det ska vara vårens it-thing. Men vad vet jag, går ju på donner för fan. Eriksberg liksom. Andra änden på linje 16 har säkerligen redan återgått till hypen, kritik var något av en sen novembergrej. Länge leve den lycklige grisen.
Du Ebba. Något du ska vet är att du äro en klok kvinna. Av det fördömda vet vi att människan inte accepterar det normaliserade då de i sin vetskap skulle tro att de normaliserade tror att de är orginella. Men va fan? Om grisen är lycklig dansar jag med denne, om du är lycklig är du min partner.
