la quartette

det här är inte ett inlägg om brustna hjärtan, inte heller om stulna kyssar. även om jag nog skulle få ihop ganska många ord om tidigare sagda ämnen. nej det här är berättelsen om iakttagelser från ett dansgolv. inte något speciellt dansgolv, utan alla möjliga. och jag vill säga bara innan allt att jag inte är speciellt bra på att dansa. men det är inte hästen påängen. poängen är att det är satans kul att dansa. jättekul, och alla fester, tillställningar, konserter känns mycket trevligare om människor dansar eller har dansat. det kan vara partillejohnny och hans vänner på top floor en kväll, det kan vara en jättefull vän, det kan vara långdansen på gympan i femman, det kan vara hysteriskt hoppande på en håkan konsert! det spelar ingen roll, bara du inte är en indiekille med långa smala ben som står och försöker. sluta försök, lyckas istället! det måste vara den roligaste synen, när de står och minimalistiskt rör på sina långa smala armar till den mest dansanta låten ever. jag påstår inte att inte jag måste se rolig ut, men skillnaden är att jag har roligt. det har inte du. nu ska jag snart jobba. det här ska bli en hejdundandre fin vecka! /tina