la quartette

vi har alla våra upp och ned gångar, idag är jag definitivt på botten av ån. jag är mer förkyld än din mamma, och jag kan inte föra ett samtal med någon alls om denna någon inte råkar ha ett väldigt tålamod, jag hostar nämligen hela tiden. hela tiden. det är hemskt, mina revben går sönder och jag är så trött i kroppen. allt jag vill är att följa med ut imorgon och bevittna cajsas premiär-utgång. det lär bli världens fest. jag ska nog pallrar mig till ica och köpa lite tröstglass, pimpla litervis med te och plugga psykologi. det är nog mest synd om mig i hela världen just nu. jag är så ensam. nej det är jag verkligen inte nu räcker det med självömkan.

men en sak jag på senare dagar kommit på är, hur mycket jag saknar att ha någon att åka hem med, åka hem till. att veta att det alltid finns någons som är beredd att krama dig efter en inte helt lyckad utekväll. att bli pussad i nacken, eller bakom örat på kvällen är mer värt en universums alla partillejonnys och universums alla trögflytande men ack så charmiga snubbar som jag inte kan släppa.

men det är vår nu, eller hur? grattis cajsa dagens rosunge hoppas att din öl idag gör upp för alla odrickbara mixturer shottade ur pet-flaskor påväg till en park någonstans. 18 är ett årtal att sätta klackarna i taket för det må jag säga. och jag ska med imorgon, även om jag lär smitta ned alla människor i hela göteborg på kuppen! / tina