la quartette

Jag vet att vi har väntat länge, och att jag svikit er alla med min otroliga långsamhet, men nu är det dags. Ångest och vemod har drivit mig så långt att jag letat i lådor och skafferi, och äntligen hittat minneskortet jag trodde var borta för alltid. Det är bara för att alla är så jävla pepp på julmys och glögg och lussekatter och fan och hans moster som jag mer än någonsin vill ha sommar igen. Jag brukar vara tvärtom, jag älskar julen och allt det där. Men kanske är det för att jag kommit på att det kommer att bli en ytterst pinsam stund vid granen på julafton då hela min familj snuvas på fina julklappar från äldsta dottern. Eftersom att jag aldrig varit så pank som i denna stund. Träffade Martina förut en sväng, och hon sa något väldigt fint. Nämligen att hon föredrar att ge sig själv julklappar framför andra. Jag håller med. Men nu till saken. Falkenberg!