la quartette

på ett dygn har jag sträckkollat på My So-Called Life. helt jävla genialisk. åh, det är nittiotal, det är smashing pumkins, vänskap, strul, boyz, beskymrade femtonåringar med schyssta kläder och vackert hår, det är nitton avsnitt fyllda med awesome-ness. jag sov tre timmar i natt tack vare den här serien och jag skolkade idag för jag kunde inte stå ut med tanken på att inte få veta hur det slutade. nu.
just nu sitter jag och fäller en tår över att det bara gjordes en säsong. dessutom åt jag precis upp sista lakritsbiten av godiset mamma skickade. ahrg. min helg känns såhär i efterhand väldigt onaturlig på alla sätt; den kändes onaturligt lång, jag hade onaturligt lite skolångest och mit beteende kändes lite onaturligt. jag vet inte.
snart är det sportlov och snart kommer mamma+syster. åhåhhååhåh, som jag längtar.
peace/ L