la quartette

jamenvisst var den va. allt var så fint hohojaja. nya tider nalkas, det känns i varje steg jag tar. visst är det sorgligt när knoppar brister? men det är snart vår och gräs och folk som får hösnuva och kärlekar som blommar eller slocknar, vänner som kommer vänner som går berlin vår skolgård och student. jag tror att jag borde joina de där som försökte hypa den automatiska skriften någon gång under modernismen. känns verkligen som min stil, grej, fix idé. det är helg igen om några dagar, då kan vi leva skrika och skratta. det kan vi nu också, men vil vi? jag lyssnar på anna järvinen och ibland vill jag bara fly sverige och bosätta mig bland blåbär och enris i en skog i Finland. det vore något, tillbaks till naturtillståndet, stenåldern och urskogen. jag har ingenting på hjärtat, det är måttligt tomt om jag får säga som så. men det är ändå fint att låta saker springa iväg. som den här texten. det gillar jag.
 /t